Kjell vad bara 19 år när han fick höra att han skulle bli pensionär. Det är knappast det man vill höra som tonåring när man är på väg ut i vuxenlivet. Idag jobbar han på AlphaCE och undervisar dem som står långt från arbetsmarknaden i grundläggande datakunskap.
Kjell föddes med skolios. Redan när Kjell var 6 månader kunde man konstatera att hans rygg påverkade hans möjlighet att sitta och leka. När Kjell började skolan kunde man konstatera att han hade dyslexi.
Jag gick kontor och handel på gymnasiet sedan fick jag mitt drömjobb som budbilschaufför. En dag lyfte jag snett och då försvann känseln från bröstkorgen och nedåt. Fram till dess hade jag inte haft någon smärta, men då fick jag stora problem och läkarna ville sjukpensionera mig. Det ville inte jag, förklarar Kjell.
Efter olyckan blev det många år som kantades av sjukskrivningsproblematik. 2006 ändrades regelverket och Kjell förväntades komma ut på arbetsmarknaden på halvtid. Han jobbade länge åt Sirius innebandy, ett jobb som matchade hans stora fritidsintresse. Sedan blev det en kort period åt en blomsterbutik i Uppsala. Sommaren 2020 skulle Kjell välja en coach via Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning. Valet föll då på AlphaCE.
Jag fick Stephan som coach och vi letade jobb tillsammans utan någon större framgång. Efter några månader hörde han av sig och berättade att han hade kollegor på AlphaCE som behövde hjälp att lära utrikesfödda som saknar kunskaper i svenska att träna på språket. De trodde jag hade rätt tålamod för uppdraget. Själv tänkte jag mest på min dyslexi och trodde det skulle gå åt pipsvängen. Men det gick faktiskt bra. Mitt tålamod med målgruppen var en stor tillgång, berättar Kjell.
Kjell har jobbat på AlphaCE i drygt ett år nu och är för närvarande lärare för dem som behöver grundläggande datakunskaper. Många av dem lever på försörjningsstöd eller studerar Svenska för invandrare, SFI. Merparten har aldrig varit inne på svensk arbetsmarknaden.
Jag trivs med att lyssna på och hjälpa andra. Dessutom tror jag att mina erfarenheter av arbetsmarknadens bekymmer är en tillgång. Jag vet känslan av att inte ha ett jobb, avslutar Kjell.